Juni, juli, augusti lever dem sitt liv i sommarens grönska (eller lera emellanåt). Jag talar om festival, musikfestivaler. Ett fint påfund där människor samlas, skålar ett glas sherry eller öl, lyssnar på musik och umgås i avslappnade former. Det är så härligt att man lyckas skapa ett event där ett stort antal männisor umgås på ett begränsat område, där en och annan är "glad i hatten" utan större problem (jag tänker scenen vanlig fredagskväll på krogen när du råkar stöta till någon i baren eller tittar snett på snubbe som käkat tillväxthormon för hästar).

För egen del var det ett par år sedan jag satte stortårna i myllan på Emmaboda- och Roskildefestivalen - som även kan beskrivas som sina diametrala motsatser; liten, geymytlig festival med "hemma-hos-känsla" och anonynma band Versus stora-svulstiga Roskilde med världskändisar. Båda festivalerna är underbara, Roskilde känns lite mer Ok när man blir äldre med tanke på den lite bredare målgruppen. 

Festivalerna var kanon och jag skulle inte vara främmande för ett eventuellt återbesök.

DN skriver även ett par rader om rockfestivalens vara och ickevara som du kan ögna igenom.